Hur svårt kan det va?

I morse hade vi stämt träff med Sture kl 10. Då skulle det åkas fyrhjuling. Men vi blev tvungna att skjuta fram det lite för han skulle ”skjutsa över en brygga”… vid vilken han ska lägga segelbåten innan den ska upp på land. Han fick hjälp av en man med en traktor. Det lyftes och grejades hit och dit men det gick fint – bryggan är på plats och vi tog istället båten ut och ”ställde” (som Sture säger, vi säger ”lägger”) ut nät för strömming.

När det var ilagt drog vi iväg upp till Esthers i Sund. (Sund är byn och Esther är den dam som bott i huset.) Där uppe har Sture sin maskinhall :) Med traktor och snöskotrar mm. Andreas fick åka med på fyshjulingen, gissa om han var i sitt esse… Vi tittade på torpet, plockade lite hallon och gick en tur på Världsarvsleden, den del Sture är ansvarig för.

Tiden gick och vi blev lite pipiga så det var dags att sticka hem och äta lunch. Sagt och gjort. Det blev lite rester från gårdagen och förrgårdagen och det finns kvar till i morgon.

Direkt efter lunchn bar det av igen. Det blev mest bilresa den här dagen eftersom det regnade hela tiden… Vi åkte genom Häggvik, Gärdes och ut mot Kåsta. Där vek vi av mot Sörle, Ådal, Fällsvik och åkte ner till Fällsvikshamn. Ett litet fiskeläger. Vi körde vidare mot Barsta, Näsånget och ut till Bönhamn. Där stannade vi till, tittade på/i kapellet och gick en sväng i regnet.

Sen åkte vi tillbaka mot Näs, Björnås, Gåsås, Vallen och vidare ut till Lappudden. Där stannade vi och tog en kaffe och en Köningskaka (bärkaka med hallon & blåbär). Sen åkte vi tillbaka till Vallen, stannade till på Turistinformationen, Järnhandeln (i jakt på stövlar) och så ICA.  Nu började det sno i hop sig. 18.00 skulle vi träffa Sture igen. Snabbt hemåt, fixa middag och så iväg igen.

I tid var vi tillbaka vid båthuset och vi drog iväg. Ut för att hämta strömmingsnätet… vi fick alla gånger 40 kg strömming… helt galet. Det var jättekul att se hur man fiskar strömming med nät här uppe. Vi pilkar ju nere hos oss. När vi skulle tillbaka började motorn trassla så till sist fick vi lägga i årorna och då fick pappa och jag oss ett ordentligt träningspass, vilket passade mig perfekt eftersom jag inte har med några springkläder…

Sture skakade av fisken genom ett speciellt arrangemang, Katti höll i den övre ”ten” och Sture den undre. (toppen och botten på nätet). Mamma och jag rensade för glatta livet. Katti och jag håller på att dokumentera hela resan och mamma har nu på film förevigats när hon beskriver hur man rensar en strömming. På kvällen provsmakade vi såklart den nystekta strömmingen och även själva stekningen finns bevarad för all framtid :)