Hur svårt kan det va?

Jag inledde tisdagen med en joggingrunda. Intervaller i backar, skog och asfalt. Underbart skönt. Sen började förberedelserna för årets händelse – Häggvik Open. En kappsegling i byn!

Vi stack ut vid 13.00 för att testa mylargenoan. Den stod fint. Vi testade kryssen, stäck och ”pslambok”, som Stures vän ”Kocken” kallar det när man sätter ett segel åt varje håll. Ett, enligt mig, myket effektivt sätt att ta sig fram när vinden kommer rakt bakifrån. Kocken, som skulle vara med på ra§cet, anser att det är 70-talssegling… (Det visade sig senare att HAN var en 70-talsseglare hela han…)

Seglet kändes bra. Sture verkade nöjd, och det var även jag, Jon och Melker. Vi såg fram emot tävlingen!

Vi pausade och tog lite lunch medan morbror Sture var på skepparmöte. 15.30 bar det av igen och 16.00 ljöd startsignalen. Vi fick en fantastiskt bra start trots att vi inte hade någon koll på klockan över huvud taget… Plötsligt var det 30 sek kvar och plötsligt var det start men då var vi iväg! Kryssen gick sådär. Vi seglade lite för högt, skotade lite för dåligt och slog lite för långsamt. Men det repade sig. Det blev bättre och bättre. Förutom det där men höjden… ATT de vill segla högre än det går… jag fatttar inte varför. Hade vi haft en fungerande logg hade det varit lättare att på peka men nu hade vi ingen alls… ja ja. Jon och jag försökte men det gick inte att få Kocken att ändra sig… han körde sitt race :) och Sture lät honom hållas. Det är nog lite så det funkar här uppe… det gäller väl att hålla sig väl med de som föder oss :)

Vi rundar ön enligt banan och är nu på väg mot mål. Den finska Kocken vägrar fullständigt att köra pslambok ;), trots att vi har förberett för spirbommar på båda sidorna vilket betydde att Sture är på pslambokssidan!! En vinst i sig!! Kocken ”skär” fram och tillbaka… visst det kan ibland vara fördelaktigt men när man har en båt som väger 7 ton och tävlar mot de som väger 2 så är rakaste vägen mot mål den snabbaste i de lätta vindarna…. tycker alla utom Kocken…

Jag är ledsen att säga men vi seglar bort oss totalt på grund av honom… så kan det gå, bättre lycka nästa gång. Hur svårt kan det va?

Kvällen avslutades med grillfest i hamnen. Där gjorde sig Kocken till sin rätt. Grillade underbart kött och serverade många härliga sallader och tillbehör – mums!

Man slås av häpnad över hur vackert det är här uppe. Det är såå mycket höga berg, så mycket skog och såå mycket vatten. Kombinationen är oslagbar. Västkusten är också vackert, dä rman byter skogen mot kala klippor men de maffiga gröna färgerna man har här uppe och den friska luften får man leta efter även på västkusten…

Ja, Norrland ligger i all sin prakt just nu! Ljumna härliga kvällar och inga myggor!