Hur svårt kan det va?

Huddinge – seriens bästa lag… de skulle få sig en match, det hade vi bestämt från början. Vi slog från underläge, vi hade allt att vinna.

Vi inleder inte matchen i världsklass precis. Faktiskt var det riktigt illa. Och Huddinge klämmer in sina första två mål efter 5 och 7 minuter. Mest på grund av våran halvtaskiga kommunikation. Inte bra men det var då vi vaknade. Vi börjar hitta våra positioner och hitta anfallsspelet. Vi går till första vilan med 0-2 i baken… inte bra men vi ger inte upp!

Andra period startar mycket bättre och efter 14 min vispar Roffe in vårt första mål på pass från Monc! Yes! (men målgesten uteblev ;) )  Strax därefter drabbas Huddinge av en utvisning och vi går in med en lite ny konstellation av power play. Millan och Chris har bytt plats och det verkade vara ett vinnande koncept. Efter 40 sekunders spel, när fått bollen i rullning skickar Mia in bollen i mitten, jag förlänger den, rätt in i mål! Underbart skönt men… rackarns, jag glömmer att göra min målgest… 2-2. I samma stund får en av deras spelare frispel och kastar klubban i frustration. Det hela utspelar sig bakom min rygg så jag fattar ingenting. Men… tjejen får en personlig 10:a och en 2:a.  Vi spelar vidare i powerplay men får inte in fler mål. Vi går till vila igen, nu med 2-2 vilket känns betydligt skönare. Vi bestämmer oss för att köra på med samma taktik. Hålla tätt bakåt och kontra.

Bara en minut in i andra period håller en av deras backar fast mig framför mål och jag gör vad jag kan för att komma loss… då åker JAG ut… visserligen hon också men ändå… Christine menar att jag åkte för att domarna ville jämna ut statistiken… mycket troligt men surt… Tack för stödet Christine!

Medan jag sitter utvisade spelar tjejerna spelar 4-4 i 10 sek innan ett mål trillar in, till Huddinges fördel. Rackarns. Men vi kämpar på. Tyvärr brister det i kommunikationen vid ett flertal tillfällen och Huddinge får på grund av det in ytterligare ett mål.

Under de sista minuterna försöker vi pressa på med 6 spelare genom att ta ut målis Lille. Som vanligt när vi gör saker vi inte brukar utbryter kaos ;) När vi tappar bollen är det meningen att en ska ut och Lillis ska in… så blev det inte den här gången :) Det hettar till på bänken och den ena förvirringen efter den andra inträffar, plötsligt står det 7 spelare på plan men ingen målvakt. Så här i efterhand kan jag garva ihjäl mig åt den situationen. Men vi löser den snyggt, de överflödiga hoppar ut och Lille kastar sig in i mål.

Det hela beror på att vi inte alls är vana vid situationer som den här och att instruktionerna då blir lite snabba, vi lyssnar inte riktigt och ¨så blir det tokigt.  I stundens hetta vet vi inte alls vad vi ska göra och vilken roll vi har eller ska ta. Men vi måste ändå se det som en seger, att vi under den här kaosen inte släpper in något mål! Det brukar annars vara det som händer när vi gör oväntade förändringar – Mycket bra jobbat tjejer! Kanske att vi måste träna lite på liknande situationer :)

Det var surt med förlust men jag tycker att vi stod emot otroligt bra idag! Huddinge hade i synnerhet en tjej som spelade oerhört fult och vi var flera som drabbades av det. Jag måste säga att jag är stolt över att vi hela tiden fortsatte med vårt spel. Visst blev vi irriterade och förbannade men vi höll oss till vår plan och spelade vårt spel och höll humöret uppe. Och framför allt ramlade vi inte ner på hennes barnsliga nivå! Återigen mycket bra!

Idag går glimmer till hela laget! Roffe gör en av sina bästa matcher, Veronica sliter som ett djur, Hanna hittar sin position både i anfall och försvar, Monc som står emot nacksvingar och tar tillbaka bollen sååå många gånger, Mia som gör fantastiska passar, Kattis ”dramaqueen” Carlsson håller sin position, Andrea håller sig lugn, Chris tar ansvar både bak och fram (trots att du blev tillbakaropad ;)), Millan som bland mycket annat gör ett superbra power play och skickar vidare en pass till Mia på ett frislag!! Superbra variant. Och Lille som får 5 poäng för enhandslyra och fantastiska utkast. Stort tack till Maria som återigen ställer upp i seket och till Christine som trots sjukdom kommer som reserv och peppar oss på bänken. Det är laganda det!

Och otroligt kul att höra AK från bänken skrika, mitt under ett uppspel ”Åh vad bra, jag blir så glad” Jag sprang vidare med ett leende på läpparna efter den kommentaren! Tack AK!

Fuck off, nu kör vi! All in!