Det var det…
2010
Då har jag gjort min sista dag på sanofi. Det känns verkligen jättekonstigt. 9 år – det är en lång tid. Jag tänker på alla människor som har passerat genom tiderna och hur mycket jag saknar väldigt många. Nu kommer ännu fler att läggas till den listan men jag ska verkligen göra vad jag kan för att prioritera alla förslag på after work. Jag vill så gärna hålla kontakt med såå många. Hur svårt ska det va? Man ska leva i nuet, det har jag blivit påminnd om den här sommaren och jag ger mig själv ett halvårslöfte att göra det!
I morgon blir en väldigt spännande dag… ny på jobbet… Det känns väldigt pirrigt. Att gå från att veta nästan allt till att inte veta någonting… det känns. Men jag hoppas att någon visar hur kaffemaskinen funkar, var skrivarna finns och andra viktiga saker jag behöver kunna :) Det kommer att bli en helt ny värld… igen… Men jag hoppas att jag kommer att förstå språket lite snabbare den här gången och att jag kommer att kunna berätta för familjen vad det är jag gör. Jag vill ju inte att mamma ska säga till sina väninnor att ”hon jobbar med data…”
Men det blir nog bra! Det är i alla fall skönt att ha kommit tillbaka till jobb och rutiner igen. I dag var för min del första innebandyträningen och det kändes väldigt roligt. Det var visserligen väldigt jobbigt men, det är ju så träning ska vara. Jag vill verkligen känna att jag har gjort något och jag behöver inte hoppas på en rejäl träningsvärk i morgon, den kommer definitivt att infinna sig…
Comment