Hur svårt kan det va?

Vi träffades på slottskajen och mumsade i oss en macka innan vi ställde oss i kön till m/s Blidösund i torsdags. Administrationen kring påsläppet hade en del luckor men när den väl var klar kom även vi på.

Vi sattes oss, enligt erfarna resenärer på fartygets bästa platser och njöt av solen och ett glas vitt. 18.30 la båten ut från bryggan och färden gick  ut mot Vaxholm. Solen sken och vi njöt i fulla drag.

19.15 skulle Theresa Andersson börja sitt gig. Jag hade aldrig hört talas om henne men tänkte att båt, sol, sommar och musik inte kan bli fel. Och det blev det inte heller. På scenen står en söt tjej i mörkgrön klänning med blå och gula fåglar. Och så börjar hon… Helt ensam spred hon ljuva toner i båten. Hon hade massor med instrument och atteraljer med sig och det visade sig att hon  i omgångar spelade in det hon spelade medan hon framförde det… så till sist lät det som hon hade en hel orkester med sig. En orkester som hon administrerade med fötterna…. Helt otroligt och fantastiskt bra. Tjejen hade sån glädje och utstrålning i det hon gjorde så det var helt magiskt. Killarna blev helt förälskade! Aha… det är nåt sånt man ska satsa på… hur svårt kan det va?

Vi stod i aktern på båten och njöt av underbar musik medan Stockholms skärgård passerade i ett behagligt tempo. Solen gassade… precis där jag stod… så fleecetröjan kändes klart överflödig :)  Men… det är inte lätt att klä sig för sjön.

22.15 anlade vi bryggan igen och sakta gick vi genom stan… eller, nja, ni som känner mig vet att så himla sakta gick det inte men det lät bra…

Jag köpte en glass och satte mig på tunnelbanan hem väldigt nöjd och glad efter kvällen och fleecetröjan satt där den skulle på vägen hem genom Blackan… det kan också ha varit på grund av att chokladen från min Daimstrut gjort flera avtryck på mitt vita linne… hur svårt kan det va att äta glass??

Tack för den födelsedagspresenten! Det var verkligen supertrevligt!

Se bilderna på Facebook!

Theresa Andersson