Hur svårt kan det va?

6 maj är det dags

Idag har jag pluttat i knappar i båtdynorna. Jag kanske fick i 20 knappar. Det är 13 st kvar men jag fick så ont i fingrarna så jag måste pausa… Kanske att pappa får i de sista medan jag vilar mig ;)

Vad skönt det ska bli att få båten i sjön igen. Jag längtar efter att höra de kluckande ljuden och få känna vinden i håret igen. Men det ska vara varma vindar… de kalla nordanvindarna har jag fått nog av under vintern.

I år hoppas jag att det blir en hel del segling. Jag ska försöka se till att pappa och jag bokar upp tisdagarna för klubbkappsegling och kanske även ett par kappseglingar till. Det är väldigt kul att kappsegla. Jag lär mig så mycket.

Jag har än så länge bokat in en vecka i sommar med en väninna i alla fall så det känns jättekul. Vi får se vart vindarn bär oss den här gången. Nu har jag ju förarbevis och då är väl alla missöden eliminerade :)

Jag säger bara beslutsångest…

Idag gick det bra i övningarna. Jag tycker att jag fick till både skott och passningar ganska bra. Sen kom vi till spelet… Jag fick redan efter tre träningar spela med samma personer som tidigare och det kändes riktigt kul. Men det är svårt att sätta sig in i ett nytt spelsystem. Som tur va är tjejerna med och styr, upprepar och förklarar. Jag fick till det ett par gånger men rätt mycket sprang jag i onödan… Det går visserligen bättre och bättre men jag är tveksam till om jag skulle ha plockat ut mig själv till laget…

Tränaren är väldigt bra. Han peppar och hejjar på under övningarna. Han styr upp spelet och tipsar. Han har sån koll. Efter träningen sa han att det var en bra genomförd träning. ”Idag kanske vissa var lite tröttare än andra…” Det betyder att han har full koll på dagsform och vem som presterar vad. Det är en förmåga få förunnat. Han sa också att han inte krävde så mycket så här när säsongen är slut.

Innan träningen snackade vi lite med en tjej i omklädningsrummet. Hon sa att hon var nog äldst i laget och känner av att det är ett ungt lag så hon spelar men umgås inte med tjejerna. Det visade sig att hon var lastgammal… 27 år… hallå, närmare döden… Grattis… jag är verkligen ute på hal is med mina 36… väldigt snart 37…

Jag kanske helt enkelt ska satsa på Lövet och på att ha roligt med de tjejer jag känner bäst och har roligast med… De som är mina vänner, de som är i min ålder… Jag kan också känna en utmaning i att hjälpa till att få hela laget i form inför säsongen på ett roligt sätt som alla vill/kan delta i.

Vi får helt enkelt se på tors – då kommer väl domen. Det har vi visserligen trott inför varje träning…

Åh vad svårt det är…

Jag vill verkligen testa att spela med ett annat lag men samtidigt känns det svårt att bryta med tjejerna. Det finns ett engagemang som jag så gärna backar upp. Det skulle kunna bli hur bra som helst om vi bara får ihop ett gäng som vill. Det kom upp ett ”paket” som förslag som enligt mig låter jättebra. Om vi nu bara får ihop ett gäng som ställer upp på det finns alla förutsättningar för att det ska bli en bra och framförallt rolig säsong. Och paketet är inte så allvarligt som det låter :)

Det kom upp många bra förslag om alternativ träning, alternativt träningsläger och vikten av att bygga laget. Sånt som är så roligt.

Beslutsångesten är på så hög nivå så jag vet inte vad. Jag kör med det andra laget nästa vecka så kanske det löser sig av sig själv :) Platsar jag inte är valet enkelt…

Vilka härliga vårdagar vi har haft!

På förmiddagen idag stack jag ut på ett träningspass. Jag körde samma pass som jag gjorde med min PT sist… Då gick vi ut… utanför gymmet… Jag stod som ett pucko och kastade iväg en tung vikt på gräsmattan. Jag är såå glad att min timme var mellan 13 och 14 när de flesta har ätit klart och tagit sig tillbaka till sina datorer. Jag fick ingen träningsvärk, det enda spåret var ett gäng mullvadshål i gräsmattan… tur att det finns andra att skylla på :)

Idag sprang jag en lite uppvärmningsrunda. Sen stannade jag vid en parkvägskorsning, där det normalt inte går så många. Jag började med att  köra enbenshopp, fram och tillbaka. En mamma kom förbi med två barn som skulle träna på att cykla. Det ena barnet stannade och stirrade på mig. Han undrade nog vad jag pysslade med. Själv hade jag musik i öronen så jag upptäckte honom inte…

Jag hoppade på och när jag var klar gick jag upp i skogen och letade efter något tungt. Jag hittade en sten som var rätt tung… tja 6 kg kanske. Vikten spelar inte så stor roll, skillnaden blir såklart i längden på kasten. Så, jag tog stenen och gick ut på gräsplätten och började kasta… Jag lovar att det har aldrig varit så många prommenerande pensionärer, hundägare, barnfamiljer eller andra spatseraden människor runt om den plätten någonsin.

När jag kastat klart sprang jag hem (5 min). Hade velat köra en längre slinga men det får man INTE efter detta… det får man i så fall göra senare på dagen eller en annan dag, annars tar träningsformerna ut varandra… Det var nytt och spännande men det har jag lärt mig av PT:n.

Jag ser verkligen fram emot försäsongen. Det ska bli min bästa någonsin!

Våren är nu även avspeglad på min balkong. Vårstädningen är nästan klar. Balkonglådorna är planterade med vårblommor och det är så himla härligt att sitta där igen, efter en lång kall vinter.

Idag var det dags… idag skulle jag bli varse om vi kommer att kunna använda dynorna även nästa år eller om jag skulle bli 25000:- fattigare…

Jag la ut alla dynor på altanen och hämtade lite nervöst de nytvättade överdragen. Metodiskt trädde jag på överdragen, dyna för dyna. Alla passade, alla funkade. Så himla bra. Det är en helt annan lyster i tyget nu och de luktar verkligen gott. Sån skillnad! Jag är supernöjd.

Nu är det bara två moment kvar. Det ena är att jag klippte sönder blixlåsen på alla dynöverdrag utom tre. Så nu måste jag sy igen överdragen. Det kommer att ta sin tid för det var så klart inte de längsta blixlåsen som höll…  Det andra är knapparna. Min kollega säger att det är superlätt… hon ligger risigt till om det inte stämmer :)… eller så blir dynorna utan knappar helt enkelt :)

När jag var klar la jag mig i en solstol och sov en timme – det var jag värd!

Hur nervös får man bli?

När vi kom visade det sig att vi inte var så många som skulle träna. Säkert 5 st satt i jeans av olika anledningar. Så vi byggde en liten sarg och körde tre mot tre. Trots att vi var så få var det riktigt kul. Det är sån skillnad i tempo. Alla vill verkligen snabba på hela tiden och det är superkul. Trots att det är jobbigt så in i bengen…

Fick höra idag att 10 spelare är klara. Skulle tro truppen ska bli 20 st. Målsättningen är såklart att gå upp i div 2. De spelar en vecka till och sen är det uppehåll under maj. I juni kör de igång försäsongen, under juli tränar var och en själv för att sedan sammastråla i augusti igen. Passar mig perfekt :)

Vi känner oss klart osäkra, inget snack om det men det vore förbannat kul att få chansen innan man fyller 40… Det kommer att dröja innan jag avslöjar min ålder… Men vi får i alla fall komma även nästa vecka. Alltid något.

Vi får se hur det går… fortsättning följer även här…

Vila är också viktigt

Skulle ha tränat med ytterligare ett lag idag men tappade helt sugen. Dels på grund av gårdagens träning när vi var 4 utespelare, en målvakt och en tränare. Åh vad tråkigt det är. Och dels tappade jag sugen när jag hör att det andra laget värmer upp på plan. Visst  det kan vara skönt ibland men jag tycker att det är så skönt att komma ut en stund innan träningen, framförallt när det är sånt härligt väder. Ja, jag hade kunna springa själv men det känns inte som att jag vill det första gången…

Vi får se om jag testar nästa vecka… Det beror på flera saker. Lite avgörande kan bli söndag, när vi har spelarmöte… och torsdag, när jag kör sista provträningen med lag nr 1… Det ska verkligen bli spännande och oroligt. Om jag inte platsar, då har jag mycket att tänka på :)

Min kollega och tennispartner spelade idag med en annan kollgea…. åh vad avis jag blir… Nu är mitt rack omsträngat och klart, ska hämta det i morgon… Vi får se om det blir någon ny match snart. Hoppas det!!

Kanske lite väl full…

Tog ut cykeln för första gången idag, pumpade däcken och hojjade ner till båten. Vilken härlig känsla det är att hoppa upp på hojjen igen. Det är nästan så jag blir lite sugen på Vätternrundan men det kommer min rygg aldrig att klara så jag får nöja mig med att cykla till jobbet…

Har vaxat hela friborden (sidorna på båten) och sittbrunnen idag. Det var så himla härligt väder så vi jobbade bar ute trots att vi hade vissa planer inne… Så kan det gå. Härligt att se att även pappa är flexibel.

Dagens höjdpunkt var nog att skruva fast en knap som har suttit lös i flera säsonger… Pappa trodde att han bara kunde ta bort en panel för att nå ”andra sidan” så han kunde hålla i muttern när han skruvade…  Men varken pappa eller jag hade en arm smal nog för att nå. Så jag fick krypa ner i en förvaringslåda… och nådde till slut. Det stora problemet var att ta sig ur lådan…

Dynproblemet

Varje år är dynorna ett stort frågetecken. Hur ska man göra för att hålla dem fräscha? Det finns dragkedjor på så det borde inte vara något problem att ta av och tvätta överdragen men.. det sitter ju knappar som måste tas bort men framförallt sättas på igen… Jag har tidigare dammsugit, piskat och tvättat dynorna med möbelklädseltvätt. Det funkar bra men känslan av att de inte är maskintvättade är sådär…

Jag har funderat… å funderat… som Baltazar… fram och tillbaka på hur jag ska göra i år. Jag bestämde mig för att försöka tvätta dem i maskin. Så jag åkte ut till Kälvesta, efter lite härlig fika i vårsolen var jag redo för att ta mig an detta projekt. Upp på vinden, ner med dynorna och så skulle överdragen av… Trodde jag ja. Dragkedjorna verkar inte ha varit dragna i på 20 år… de satt som berg… På 7 av 10 dynor fick jag sprätta och till slut klippa sönder dragkedjorna för att få av tyget… ja, tålamodet tröt, helt rätt.

Så var det knapparna… De sitter fast på ena sida med en knapp och på andra sidan en plastplopp med ett ankarfäste, på vilket man försöka, i detta fall, ta av snöret som fäster de båda… Fytti rackarns… tålamodet var på gränsen till helt i botten så saxen åkte fram igen och jag klippte av alla snören.

Till slut var alla överdrag i tvättmaskinen och hänger nu på tork. Det finns fortfarande några orosmoment i det här monsterprojetket… Kommer jag att få på överdragen igen? Kommer det vara möjligt att få till knapparna? Kommer det att sluta med att vi måste köpa nya dynor? Det kommer att bli väldigt dyrt, skulle hellre ha en rullfock eller en spinnacker…

Nu har jag så ont i ryggen efter dagen så resten av kvällen kommer att spenderas på spikmattan! Skönt!

Fortsättning följer…

Jag var på middag hos en väninna som har tre tjejer. En av dem är 7 år, hon skulle ringa till en kompis och tacka ja till ett kalas.

Min väninna hjälpte till att slå numret men sen tar hon luren. Det går fram många signaler innan hon ger tillbaka luren till sin mamma och säger ”De har ingen telefonsvarare så det var någon annan tant som sa nåt…” Här syftar hon på Eurovoice-tanten :)