Hur svårt kan det va?

Tack Jessica, för en trevlig dag!

Träffade en gammal kompis från förr idag. Vi har väl inte setts på 15 år, med undantag för en raketfika i julas… Det känns som då, helt otroligt att tiden liksom bara står still ibland. Jag tror vi hann med att behandla de flesta ämnena som vi båda tycker är viktiga. Bio, boende, omorganisationer, jobb, familj, gamla vänner, Facebook, barndomen, pringis. innebandy, basket, parkleken vid Skattis, gamla lärare, Grimstaskolan m. fl.

Vi tog en härlig prommenad runt om i Blackan. Såå härligt. Sen avslutade vi med en fika hos mig. Dessvärre glömde jag såklart att ta fram bullarna i tid men, det finns ju ugn så det löste sig!

Det var så himla trevligt för att det var så enkelt, vi sågs på halva vägen, gick en sväng och fikade lite – hur svårt kan det va? Det behöver inte vara mer märkvärdigt än så.

Ofta känner jag att det är sånt sjå med att ses, det ska planeras länge i förväg och det ska fixas med mat osv. Men det är så vi lever idag. Stressade och ständigt uppbokade. Inget ont om planerade middagar, det är supertrevligt men en sån här enkel söndagseftermiddag är också väldigt trevliga!

Så tack igen för en trevlig dag!