Hur svårt kan det va?

Efter gårdagens regnoväder bestämde vi (pappa och jag) oss för att masta på idag i stället. Solen sken och fåglarna kvittrade. Vi möttes vid hamnen efter en härlig sovmorgon och stack i väg till mastbryggan. Vi hittade en mastvagn och hämtade masten utan att ens behöva leta efter den… det har väl aldrig hänt förut…

På bryggan la vi över masten på bockar och så började vi… med en diskussion om vad som var höger och vänster… men vi enades så snart jag hade insett att den sidan med trekanten på, där man fäster vindexen, är uppåt…

Så satte vi på snöret vi skulle lyfta upp masten i. Vi diskuterade hur stor själva öglan skulle vara och kom fram till en storlek vi trodde skulle passa…

På med kättingen som är fäst i vajern som man vevar upp med hjälp av kranen. Pappa veva och jag håller i masten tills den är på plats. Sen fäster vi ett stag i taget och så vidare med vanten. Såklart akterstaget kom på fel sida spridarna… det var bara att klättra upp i kranen och fixa det.

Väl gjort fick vi fast allt och det var bara kvar att lossa kättingen… Det var då vi upptäckte att den där öglan blev alltför liten… jag nådde inte att lossa den. VI tog en bock och ställde på däck men inte ens den hjälpte… Jag fick helt sonika skära av den… och så var det löst. Hur svårt kan det va?

Sen åkte vi hem till Kvarnviken och satte på bommen och pulade lite. En härlig smärtfri dag.