Hur svårt kan det va?

När jag kom hem idag möts jag av en vattenpöl i köket… Det är inte sant… Nu måste frysfan ha lämnat in… på riktigt… Jag börjar dra ut kylen och konstaterar att det var torrt under den. Slår ihjäl de värsta dammosaurusarna innan jag tar ett krampaktigt tag i frysen och drar… Jo’ra s’att é, där under var det en pöl och parketten har tagit lite stryk…

Skit också. Jag ringer pappa… inte för att han kommer att ha någon lösning men det är i alla fall skönt med lite stöd. Han och mamma kommer som ett skott. Under den tiden rinner det inte ut något mer så det fanns en lite mikroskopisk chans att jag klarar mig igen…

Vi fikar och sen drar de hem och frysen håller sig lugn. För säkerhet skull tar mamma hem sina grejer :)

Just innan jag drar i väg på träning ser jag en lampa som blinkar. Rackarns, blinkande lampor brukar aldrig vara bra. Jag bestämde mig för att det var temperaturen som inte  hade kommit ner i den grad jag hade ställt in men med liten orosklump i magen drar jag på träning, med vetskapen om att jag kanske får plocka ihop all mat och åka till mamma efter…

Jag kom hem nu och upptäcker att golvet fortfarande är torrt och att lampan har slutat blinka, phu där fick jag behålla ett gäng tusenlappar en stund till… Jag vill och vill inte säga – hur svårt kan det va? För jag vet att den klarar sig inte en tredje gång…