Hur svårt kan det va?

Irma min lilla lilla är en liten räddhare ;)

Hon vill inte gå på några aktiviteter, bara för att jag inte kan vara med… Jag säger att jag kan stå bredvid men inte var PÅ plan… jag måste ha med Vera… Så det blir inga aktiviteter. Jag tycker egentligen inte att det spelar någon roll än, hon behöver inte ha några aktiviteter men jag vill inte att hon väntar för länge med att testa. Jag vill att träning ska bli en naturlig del av livet men självklart innehåller leken massor med träning och framförallt lär hon sig det sociala spelet på ett jättefint sätt.

Jag har peppat Irma att Blackan basket kommer till gympan i 1:an och som vi har väntat. Förra veckan kom lappen (ingen tränare till gympan i Coronatider). Och Irma som var superglad gav den till mig och sa att hon ville gå. Självklart!

Igår kom bakslaget… hon var så rädd, nervös och pirrig. Grät och snörvlade. Jag berättade den ena historien efter den andra om hur det kan vara att vara nervös, hur det är att tillhöra ett lag, hur mycket roligt hon kommer att ha. Jag peppade och sa att hon borde testa EN gång. Sen får hon se. Jag sitter på bänken i salen hela tiden. Till slut, efter en timme sa hon till sist, ok jag testar! YES!!!!

Idag när jag hämtade från skolan var jag nog mest nervös… över att det skulle bli ett bakslag igen… Men det gick sååå bra. ”Idag är det basket” sa Irma glatt! Oh yes!

Vi hämtade Vera och gick mot gympasalen. Vi var först på plats och fick låna bollar. Det var sååå kul att dribbla runt (för mig). Vera skrattade så hon grinade när vi spelade och Irma började träna skott direkt.

Irma var nöjd med träningen och att hon faktiskt hade provat! Hon kommer att fortsätta, dock under förutsättning att jag sitter på bänken. Det funkade med Vera så det grejar vi!

På vägen hem började hon genast prata om vad mer hon ville testa!! Gympa, Tennis… ok hold your horses ;)

Hur svårt kan det vara?