Idag var jag och arkitekt Moulienne Gisecke, från Tillsammans arkitekter, i huset för ett möte.
Vi planerade renoveringen, från balkongen, köket och rummen på övre plan för att sen gå ner till källarplan. När vi var klara låste vi och åkte hem. Senare under kvällen såg jag ett mess virvla förbi på messenger av en person jag inte är friends med men som har ett lite ovanligt namn så jag tänkte att det kunde ha varit vår nya granne. Som vanligt händer det mycket i mitt liv så jag hann inte titta på det i ögonblicket.
Med det där meddelandet skavde i bakhuvudet och jag var såklart nyfiken på vad hon ville. Vid närmare eftertanke slog det mig att jag kanske inte stängde balkongdörren… Messade Moulienne och frågade om hon kom ihåg om vi stängde. ”Nä, det minns jag inte” var svaret. Rackarns, då får jag åka tillbaka.
Så jag började leta efter messet och hittade det efter en stund. Det var som jag befarade, de hade sett att jag inte stängt… Men de var klart mycket snabbare än vad jag var så de hade redan stängt.
OK, det var galet snällt men… hur gick det till? Det finns ingen trappa upp än.
- Min man hoppade, svarade hon?
- Va? Hoppade, det går ju inte??
- Jo då.
- Men hann du filma?
-Tyvärr inte men vi fick en bild ;)
Här hoppar Tarzan upp 2 m…
- Galet, stort stort tack! Men nästa gång kan han använda stegen som ligger under balkongen ;)
PS. Notera grannarna till höger som har fest. Tarzan fick en stor applåd för den insatsen av dem och en blomma av mig dagen efter.
Det där första intrycket måste jag reparera ;) Hur svårt kan det va?
Comment