Tillträde – Björnsonsgatan

Dec 01
2020

Under hela den här renoveringsprocessen har jag ju självklart packat och städat för visning, packat, packat och sedemera sålt min lägenhet. Tillträdet skulle äga rum idag, den 1 dec.

Det känns väldigt skönt att bli av med en av alla grejer. Allt var frid och fröjd fram tills mäklaren tog fram de papper som vi skulle skriva på och hon säger ”Och det var ju inga lån att lösa så det här kommer gå fort”

Jag: Ursäkta, vad menar du? Inga lån? Jo, jag har lån på lägenheten…
Mäklare Felicia: Men… Nordea sa..
Jag: Nordea? Vad har de med det här att göra?? Jag har ju Skandiabanken… jag har inte haft nåt engagemang hos Nordea på tre år…
Mäklare Felicia: Men, vad märkligt, de har accepterat tillträdet…

Felicia, min mäklare från Bjurfors ringer Nordea och Gunilla, hennes kollega ringer Skandiabanken från ett annat håll. De är hårda och tuffa! Bankerna är inte särskilt medgörliga men till slut… efter två timmar, när köparen blivit tvungen att lämna fullmakt till mäklare för att rusa till nästa möte, är det klart. Äntligen kan jag skriva på!

HUR svårt kan det vara?

Hjalle bodde kvar

Nov 27
2020

Eftersom vi absolut inte kunde bo i huset kunde inte heller Hjalle flytta…

I lägenheten vi hyrde fick man inte ha djur och även om man hade fått det hade det blivit för jobbigt att flytta Hjalle. Jag hade inte ens ork att be någon ta hand om honom. Det hade blivit mer  jobb med att lämna och hämta honom så han fick bo kvar ;)

Jag fixade till honom i tjejernas gamla sovrum så han kunde springa lite. Sen åkte jag dit två ggr per dag och matade och kelade…

Jag tror han hade det rätt bra ;)

Flyttlasset går…

Nov 26
2020

Idag var det dags… nu gick flyttlasset, äntligen!

Mormor och morfar kom kl 8. De hjälpte till att lämna Vera på fsk. Självklart blev ju Irma sjuk igår och behövde stanna hemma… DET hade jag inte räknat med. Men det visade sig att det var inte bara det jag inte hade räknat med…

Flyttkillarna med sin bil om strax efter 8. Vi gick igenom allt och sen började vi bära, bära, skruva och fixa med allt.

Mamma och pappa åkte sedan på uppdrag nr 2, till IKEA och hämtade varor jag hade beställt. Det är såå mycket folk överallt så jag ville inte att de skulle vara i huset eller i lägenheten med tanke på läget.

När första lasset var packat åkte jag i förväg till huset för att ta emot dem. När jag kommer fram inser jag att inte ett enda rum var klart. Det var helt oförberedda på att vi skulle komma. Det enda jag hör är undanflykter. Att de trodde att jag skulle komma med ett piano och en flyttlåda… Hallå??? Hur tänkte ni nu? Hur svårt kan det va? Och ja, jag bröt ihop…

De har bedyrat såå många gånger att de ska bli klara… INGEN och då menar jag INGEN har trott på det. Moulienne har sen tidigare sagt till på skarpen att de måste skicka fler personer som kan hjälpa till. Och det gjorde de, men ett par veckor för sent.

Eftersom hela huset nu är täckt med papp på golvet, tejp på väggarna och flyttkartonger och möbler precis överallt kunde vi inte bo här. Som tur va har mamma och pappa en övernattningslägenhet som var ledig och vi kunde få hyra.

Vi flyttade in och tjejerna tyckte att det var mysigt! Som en liten semester i allt elände, hur svårt kan det va? ;)

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu