Hur svårt kan det va?

Vi ska sälja vår båt och jag har fått uppdrag att skapa annonsen. Mina bästa och nästan enda bilder på båten ligger på en extern hårddisk. När jag ansluter disken hittar inte datorn nån hårddisk… 

Jag har ett svagt minne av att disken har åkt i golvet en gång men jag vet att jag var dösnabb med att sätta på ”locket” som åkte av, det kan väl inte ha varit så farligt… Jag frågar runt lite, googlar och inser att jag måste lämna in den på nån slags recovery, låter inte gratis…

Donatorn

Den 27 februari får jag ändan ur och åker till DatorDiskDoktor för att be om hjälp,..

Oj oj det ser inte bra ut… vi provar att jobba en timme (för 1000:-) och sen ser vi om vi kan hjälpa till…

Den 6 mars ringer Olga och med den grövsta ryska accenten förklarar hon på skruv och mutternivå vad det är för fel på min disk och vad det kommer att kosta. Jag fattar ingenting, är beredd att lägga på och glömma allt men… till slut fattar jag att jag måste köpa en ”DonatorDisk” så de kan byta läshuvud. Donator? De trodde jag gjorde nåt helt annat men ok jag beställer enligt instruktion via e-bay, betalar och anger DatorDiskDoktorns adress som mottagare.

Den 11 mars får jag meddelade om att donatorn har kommit fram. Men sen dess har det varit tyst från DatorDiskDoktor.

Den 19 mars skrivs kontrakt och båten är såld… på en annons utan massa bilder…

Den 25 mars mejlar jag och undrar hur det går.

Den 26 mars  får jag svar att donatorn har anlänt enligt plan och läshuvud är bytt.

Igår den 7 april funderade jag på hur det går och tänkte att jag skulle ringa och kolla idag. Men man tänker så mycket…

Istället ringde Olga idag, den 8 april och förklarade på skruv och mutternivå med sin grova ryska accent att min disk inte gick att rädda… Nä men vad fan… Hon sa att ”Vi hittade en perfekt donator på lagret och det kunde inte ha blivit bättre men det gick inte… det är så tråkigt.. och det här samtalet till kunden vill ingen göra, ingen vill misslyckas osv. osv. hon maler på i ett tempo så det går inte att få en syl i vädret. Om man försöker avbryta fortsätter hon bara att prata…

Till slut… fick jag ordet. ”Ok, så ni kan inte rädda mina filer. DET var tråkigt men inte så mycket att göra. Men du, jag undrar varför ni har tagit en donator från lagret… jag beställde ju en via E-bay på ert uppdrag…” Då blev Olga tyst för första gången under samtalet.

Sen säger hon (tror jag) ”Men du Jenni, jag har ringt till fel kund… det här är inte din hårddisk… din är inte klar än, vi jobbar på den.” Hon suckar och säger fortsättningsvis ”åh nej, nu får jag förbereda mig igen… för det här samtalet… med rätt kund…”

Jag önskar henne glad påsk och hoppas på ett återhörande med goda nyheter längre fram.

Hur svårt kan det va? ;)

Både Irma och Vera har alltid varit väldigt vältaliga och båda pratade rent från två års ålder. Såklart har det funnits många ord som de inte riktigt har klarat att säga och jag har skrivit ner vartenda ett! Det har varit och är fortfarande såå roligt.

I morse när jag väckte Vera frågade jag vad hon ville ha till frukost. Hon svarade gröt och macka.

När hon efter en stund kom ut till köket och det dukade frukostbordet utbrister hon ”Men VAR ÄR korvgrillen”??

Jag: Va? Korvgrill?, vad menar du?

Vera: Fattar du inte, korvgrillen!! Hon blir helt förtvivlad, arg och besviken och lämnar köket i tårar.

Jag fattade verkligen ingenting, det hade hon helt rätt i… Jag frågade Irma, ”Vad menar hon”? Kan det vara brödrosten? Vi brukar tina mackor på brödrosten och det skulle, av en 4-åring, kunna med lite fantasi tolkas som en grill… Men sen… ramlade poletten ner…  jag hade ju frågat henne när jag väckte henne om hon ville ha makrill på mackan.

Jag: ”Vera, är det Makrill, du menar”?

Vera kommer glatt tillbaka till köket: ”Ja, såklart!

Jag: Kanon men du, det heter Makrill, inte Korvgrill…

Nu äter Vera makrill på varenda macka, hon älskar det! Det dock visat sig att hon fortfarande inte har förstått vad det heter, nu kallar hon det ”Mackgrill”. Jag kommenterar inte det, det är rätt roligt! Vi säger också ”apelsinkos” (aprikos), ”mocken” (morgonrock) ”gubbjubbe (Jordgubbe) ”poklad” (choklad) och chopchop (ketchup)

Hur svårt kan det va??

Jag och Petra firar min 40-årsdag!

Nästan varje dag exponeras de på Facebook, en efter en, vänner som fyller 40.

40 år, det känns helt galet. Jag trodde det bara hände andra ;) Det har känns väldigt avlägset att min dag skulle komma. Men, nu är den här, nu är det min tur och det känns faktiskt väldigt bra. Nu börjar nästa kapitel i mitt liv och det kommer att bli väldigt spännande!

I 40 år har jag mest haft roligt och det kommer jag att fortsätta med!

Det är soligt och fint idag, jag är på landet idag, som så många födelsedagar förut. Jag har redan firat med mina käraste vänner och idag blir det sol och bad och middag på Fina Fisken i Trosa med familjen.

Det var länge sen nu men så ibland, när man minst anar sig smyger sig missödena på… Och nu har det hänt igen. Katti, jag och Andreas skulle segla ut båten till landet.

Semestern har precis startat och vi gav oss iväg i söndags förmiddag, glada i hågen. Seglen var förberedda och det var faktiskt lite vind. Så vi hissade storen men när det var 1 m kvar så ramlade hela seglet ner i sittbrunn… Grrrr#%W&”#…. Fallet for rätt upp i masttoppen utan någon plan på att falla ner igen…

Det som var tur i oturen var att detta hände precis utanför iläggningsplatsen men därmed den fasansfulla mastkranen. Vem skulle knixa sig upp  i den tror ni? Jag kände mitt ansvar och kunde ju inte skicka upp Katti eller Andreas… Framförallt för att ingen av dem kanske vet exakt hur knuten i fallet såg ut och hur de därmed skulle få ner fallet igen.

Vi tog oss in till mastbryggan och gjorde fast så gott det gick i vågorna.

Jag tog båtshaken och började klättra. Sakta men säkert upp mot toppen, de kändes som 50 meter eller kanske 100… Jag kom upp fiskade fram båtshaket och fick i andra försöket tag i fallet. Jag drog in det till stegen och tog ett krampaktigt tag medan jag lika sakta klättrade ner igen…

Jag fick böja till nykelshacklet med en tång innan jag kunde sätta i det i storseglet igen, och för säkerhets skull satte jag i ett till schackel.

Sen lämnade vi bryggan och körde vidare på vår resa mot landet…

Sammanfattning:
Jo, det var läbbigt och vi var alla lite skärrade men nu känns det ändå som att vi kan lösa de problem som kommer utan att behöva blanda in supporten :) 7 år av seglandes utan pappa gör faktiskt att man lär sig ett och annat! Bland annat att jag inte är sååå höjdrädd… Och det känns riktigt bra!  

Men ärligt, hur svårt kan det va??

Jag har börjat grotta i vår släkt. När jag berättar det får jag frågan ”på vilken sida?” Vad menar de? Jag utgår ifrån mig själv och kör på alla spår samtidigt. Det är kanske inte helt vanligt men… hur svårt kan det va?

I skrivandet stund har jag kört fast lite men i kväll såg jag hur Plura sökte sina rötter och fann dem uppe i Nordingrå!! Där min mamma kommer ifrån. Min morbror Sture guidade runt Plura på hembygdsgården och en fisketur – så roligt!

Missade du programmet? Kolla på reprisen på SvT Play här!

Nu har jag ny inspiration så ner i födelseböcker med snirklig skrift ;)

AK och jag lämnade landet vid 11.30. Planen var att åka till Sjöbergs marin i Länna och köpa nya bränslefilter till motorn. Vi glider in på deras parkering och ser skylten om semesterstängt till 30 jul, hur är det möjligt? En båtaffär som stänger just när kunderna behöver dem som bäst…. Helt galet…

Vi åkte till Statoil i Länna, för ett toabesök, vi hade ju faktiskt kört i nästan 40 minuter… Jag passade på att fråga efter bränslefilter och där hade man mycket hjälpsam och trevlig personal. Killen i kassan ringde en vän som jobbade på Yamaha för att se om de kunde tänkas ha de filter vi sökte men kompisen svarade inte. Då erbjöd han sig att googla lite och hittade ett par alternativ! Men sen kom en kund som faktiskt ville handla… så jag släppte fram honom :) Jag hade då fått tips om Yamaha i Brandbergen.

Vi åkte dit och släpade in hinken med de gamla filtren och frågade efter nya. Tyvärr… kolla på Sea Sea, huset nedanför. Och så gjorde vi.

Där fick vi hjälp med nya filter och även en hel del bra tips både från expediten men även från en kund som hade goda råd. Att uteslutande tanka på sjömackar, diesel utan RME (rapsolja) är det som funkar, Att tömma tanken på vintern och Att inte jobba för mycket utan njuta av semestern – det var det tips jag tyckte bäst om :)

AK skjutsade mig till båtklubben för att hämta min bil. Jag åkte hem och satte igång i högt tempo, ut på tomte, vattna odlingar, monterade ihop slangvagnen jag fått i födelsedagspresent, rulla upp slangen, plocka jordgubbar, plockade hallon, tryckte i mig hallonen och stack sen upp på vinden. Jag skulle leta efter en matta och duk till båten men hittade i stället ett…. bränslefilter. Det hade pappa köpt förra gången detta hände men tydligen har vi inte bytt sen 2008… Det ska bli ändring på det nu!

Sen for jag upp till Vällingby en sväng för att leta bord till sittbrunn, besökte Plantagen för att se om en blompall skulle vara bra som bord men hittade inget så jag for ut till landet igen. Då hade faster Yvonne kommit och vi käkade en smarrig middag på inkokt lax. Gott gott!

När vi precis vaknat kom Curre och knackade på ;) Han hade med sig pump, flaskor, dunkar, sil och en ficklampa… Han trodde inte att vi hade någon bil, så han ville köra över det vi skulle få låna till dagens utmaningar eftersom han skulle till Nynäs och handla… Såå himla snällt.

Jag fick instruktioner på hur jag skulle tömma tanken och vad jag skulle hälla i respektive flaska och dunk. Men vi tog det lugnt, började med en härlig frulle, packade ihop våra grejer och la dem i bilen och sen satt vi igång… hur var det nu? Vad skulle vi ha silen till? Vad skulle jag kika efter med ficklampan? Vad skulle vi hälla i vilken flaska? Hur svår kan det va?

Först sög vi upp gojs under motorn och det gick ju plättlätt! Efter lite meckande (och samtal till supporten) med locket som ligger på tanken kunde vi börja med den större tömningen. Vi pumpade och hällde, torkade och pumpade. Till slut var det tomt och det är status för ögonblicket ;)

Så här kul kan man ha på semestern…

Sträcka: Lisö  Koskär
Besättning: AK och jag
Väder & Vind: Fint, S 6-7

Då var det dags för årets tjejsegling! I år är det AK och jag, ett numera sammansvetsat team! Vi ska köra fram till fredag är tanken. Koskär, Brunskär och Trosa står på agendan.

Vi lämnade bryggan efter lunch och sattes direkt på prov av kryss. Vi kryssade på i knappt två timmar innan vi landade på Koskär. Allt gick strålande bra. Vi började med ett glas vin på berget, följt av en promenad, grillade kött och åt med pestopotatissallad, supergott!

Under hela kvällen kom det små små regnskurar av det finaste regnet så regnskyddet åkte på, och av, och på och av… även paraplyet kom till användning, både som grillskydd men även till båtens regnskydd för att skydda aktern, mycket smart anordning!

Efter maten var det ost, kex och kortspel för hela slanten! En fantastisk dag med härlig segling, trots att den var kort! Vi insåg att vi inte hade laddat batteriet tillräckligt med den korta motorturen från Lisö, så det blev inga lampor inne och vatten fick vi ta från reservdunken (eftersom pumpen till färskvattnet kräver ström)… tur att dunken var fylld… phu

9 juli, strålande sol, precis som det brukar

Jag vaknade vid 8. I tron om att det skulle bli frukost på sängen låg jag kvar… och somnade om. Vaknade igen 9.30 och gav upp. När jag kom in till stora stugan stod mamma, pappa och Andreas på rad med sång och paket, som sig bör ;) Fantastiskt.

Dagen förflöt precis på det sätt jag önskat. Jag fick gå runt i bikini, gräva och plantera lite i trädgården och ta en promenad till sjön. Syrran kom på eftermiddagen och jag bjöd på lite bubbel och nyplockade jordgubbar, från egna landet såklart…

Sen åt vi en smarrig middag och avslutade kvällen i soffan framför en Beck, eller var det Wallander??

Tack mamma, pappa, Katti och Andreas, för en trevlig födelsedag!