Hur svårt kan det va?

Igår kändes det som att all min kraft och energi var kvar på landet. Och när jag skulle samla på ny hamnade jag i soffan och somnade…

Jag tog nya tag idag och stack ner till båten på morgnen och vaxade. Vax on vax off… man känner sig som Karate Kid. Och ju mer man tar i desto mer känns det i armarna efteråt…  jag tror jag tog i ordentligt :)

Eftersom det är än tyngre att vaxa i solsken så stack jag upp till Vällingby och shoppade födelsedagstjejerna på Lidingö medan jag väntade på att solen skulle byta sida. Under den timmen hann jag också hem och hänga en maskin tvätt och sätta igång ytterligaren en. Effketiviteten bara fortsatte…

Tillbaka ner och vaxa resten. Eller… hälften av resten… för sen var det dags att dra vidare. Till födelsedagsfika på Lidingö. Sååå mysigt. Vilket väder.  Det känns helt galet. Jag får såå mycket energi av det.

Det blev en härlig middag hos mamma och pappa efter fikat. I väntan på potatisen passade jag på att klippa ner lavendeln och ta med ungefär 100 skott hem. Jag ska sköta dem ömt så när du kommer på besök ska det lukta sååå gott här!!

Väl hemma drog jag på mig joggingskorna och drog ut. Vågen har nått siffror jag aldrig sett tidigare och det känns verkligen inte bra. Så går det med för mycket fredagsmys… och vissa veckor är det lördag hela veckan… Nä nu är det skärpning som gäller!

Rundan kändes lite tung men åh vad skönt. Och underbart att komma hem ;) Jag körde lite benövningar utanför huset innan jag gick in för att träna lite armar och rygg. Nu är jag på gång! Det blir inga vass för mig i år :) Hur svårt kan det va? Nu är jag så peppad att jag funderar på att cykla till jobbet på tors… Så håll tummarna för vackert väder!!

Vilka underbara dagar!! Nu känns det verkligen att våren är här. Jag längtar såå mycket efter att pula i trädgården. Jag tror faktiskt att jag ska försöka bekämpa mossan och se till att det blir gräs på ”gräsmattan”. Jag är lite fundersam över om den där Mossa GTI som de visar på TV verkligen funkar. Hur ska man annars bekämpa den? Någon som har nåt förslag? Någon som har testat Mossa GTI?

Annars har jag planterat lite sallad, ärtor, squash. Det ska bli mer. Snart kommer tomaterna att sättas ut och rädisor att planteras. Och så lök. Det ska man visst ha för att slippa ohyran :) Undra om det stalltipset kommer från Bondepraktikan… i så fall måste det ju vara sant :)

Så där ja, då har ytterligare en vecka passerat. Våren har infunnit sig, vissa väderomslag har visserligen gett huvudvärk och tröttheten håller på att ge sig. Det känns fantastiskt!

Idag har jag haft en supermysig lunchdate på Åhléns Citys uteservering och tagit en prommis i vårsolen.

Det går bra på jobbet och de senaste dagarna har jag varit riktigt produktiv och faktiskt kommit till en del avslut. Och vad är bättre än att få avsluta projekt? Skulle vara att starta dem :)

Idag har jag avslutat min vecka med Linas matkasse. Okej, det blev kanske inte den bästa avslutningen. Köttet blev kokt lite för länge… så det blev lite torrt men mina gäster var solidariska och sa att smaken var jättegod :) Jag tycker nog att den Fänkålsbresserade fläskytterfilén med parmesandoftande potatismos inte var någon höjdare. Den gör jag inte fler gånger men de andra rätterna är jag nöjd med!

I morgon bär det av mot Malmö! Det är dags att kolla in SM-finalerna i innebandy tillsammans med 5 lagkamrater. Det ska verkligen bli jättetrevligt. Jag hoppas på bra innebandy, god mat och ett glas vin med härliga likasinnade. Vad mer kan man begära?

Det var länge sen jag sprang ett lopp men idag var det dags. Ljusruset! Järva, Älvsjö och Hässelby tävlade mot varandra där det gällde att få flest deltagare i mål. När man tittar på antalet föranmälda ledde Hässelby över Älvsjö med en person!!

Jag har väl aldrig sett så många människor på Grimstafältet tidigare. Närmare 4000 pers i spåret var många!! Väldigt många. Hela loppet hoppade vi ut i skogen, in på banan, runt en barnvagn, förbi en stavgående, över bäckar och upp och ner för backar.

Jag sprang med syrran och hennes son på 8 år samt en granne och hennes dotter och en kompis, båda 8 år. 8-åringarna gick ut hårt bara för att öka. Jag tänkte att det här kommer aldrig gå, de kommer bli tungt i slutet men icke.

Mitt i allt hoppande och skuttande i skogen säger Andreas till mig – Hur fort jag än springer blir jag inte av med dig! – Ha ha, nej du, mig blir du inte av med. Jag håller mig fast som ett plåster! Hur svårt kan det va? Än är han bara 8 år och det ska jag väl klara!

Så kommer västingbacken… Hack i häl har vi en pappa med ett barn i barnstol på ryggen… vi inleder backen och då säger han ”Nu kommer de som inte orkar att stanna – nu har vi chansen att dra om 50 pers!” Hallå, med ett barn på ryggen… Jag säger till Andreas och hans kompis att ”Det var en bra idé, nu biter vi ihop och trampar på!” Och de trampa på som aldrig förr. Efter backen ser vi 2,5 km skylten. ”Nu har vi bara 500 m kvar!” Då säger Andreas – kommer vi att klara det? Han syftar på att jag tidigare sagt att de som kommer under 22 minuter får medalj… (Jag vet att jag läst något om 22 minuter men det där med medalj kan jag ha hittat på…) ”Ja, för skjutton, vi försöker”.  – Jag SKA ha medalj säger han och trampar på.

Och vi gör vad vi kan och rusar ner för sista backen och in på upploppet. – Kom igen, nu spurtar vi in i mål!! Och de spurtade. Vi passerade mållinjen alla tre på 23 min. Surt men vi var väldigt nöjda. Jag tror att de var nöjda över att ha kommit före sina mammor :)

Vi fick var sin banan och ett sportdryck. Nöjda och glada sa vi hej då och jag hoppade upp på cykeln och trampade på hem. En underbar kväll och en härlig löptur!

…kommer fram i tö!

Dagen efter att jag flyttade in i december snöade det för fullt. Det är rätt många grejer som jag har ”tappat bort” sen dess men det mesta kommer fram ur olika kartonger och lådor. Det är dock några saker jag fortfarande saknar men jag har hopp om att de kommer fram. Hoppet är ju det sista som överger en…

Jag har en noteringstavla på kylen i köket. Jag har inte skrivit en grej på den sen nov på grund av att pennan försvann. Eftersom jag är en sån hamster så slänger jag inte tavlan… pennan kommer kanske fram och skam den som ger sig. Häromveckan, när det töat, ser jag min efterlängtade penna på gångvägen! Jag lägger den omsorgsfullt i väskan och där får den ligga. När jag idag tar upp den och testar så funkar den fortfarande! Hur svårt kan det va?

Nu har jag noterat veckans shoppinglista ;) Ibland är det inte så dumt att vara hamster!

När jag kom hem idag möts jag av en vattenpöl i köket… Det är inte sant… Nu måste frysfan ha lämnat in… på riktigt… Jag börjar dra ut kylen och konstaterar att det var torrt under den. Slår ihjäl de värsta dammosaurusarna innan jag tar ett krampaktigt tag i frysen och drar… Jo’ra s’att é, där under var det en pöl och parketten har tagit lite stryk…

Skit också. Jag ringer pappa… inte för att han kommer att ha någon lösning men det är i alla fall skönt med lite stöd. Han och mamma kommer som ett skott. Under den tiden rinner det inte ut något mer så det fanns en lite mikroskopisk chans att jag klarar mig igen…

Vi fikar och sen drar de hem och frysen håller sig lugn. För säkerhet skull tar mamma hem sina grejer :)

Just innan jag drar i väg på träning ser jag en lampa som blinkar. Rackarns, blinkande lampor brukar aldrig vara bra. Jag bestämde mig för att det var temperaturen som inte  hade kommit ner i den grad jag hade ställt in men med liten orosklump i magen drar jag på träning, med vetskapen om att jag kanske får plocka ihop all mat och åka till mamma efter…

Jag kom hem nu och upptäcker att golvet fortfarande är torrt och att lampan har slutat blinka, phu där fick jag behålla ett gäng tusenlappar en stund till… Jag vill och vill inte säga – hur svårt kan det va? För jag vet att den klarar sig inte en tredje gång…

Solsidan har nu lämnat sin plats till förmån för ett underbart idrottstävlingsprogram, Mästarnas Mästare, så jag fortsätter att bänka mig i soffan kl 20 på söndagarna.

Jag är mycket nöjd över att mitt favvoprogram är tillbaka och att Stenmark är med! Han leder, inte helt otippat, hela skiten. Rackarns att jag missade första avsnittet. Måste kolla in SVT play och se hur det gick till.

Jag är dock lite ledsen över att George Scott åkte ur. Jag har liksom blivit lite förtjust i boxare. Snacka om att jag har haft förutfattade meningar… men glad över att inse att jag haft helt fel. George har jag dock aldrig sett som annat än en trevlig människa och i det här programmet har dessa åsikter förstärkts. Det var såå trist att han åkte ut i kväll. Jag hade gärna sett mer av honom. Livet är hårt mot de hårda…

Anledningen till att detta är mitt favvoprogram är nog att jag blir så imponerad och oerhört inspirerad av alla duktiga idrottsmän och kvinnor vi har i det här landet.

Idag visades film om den kvinnliga roddaren, hur hon manar sig själv att köra hela vägen in i kaklet. Jag tror inte att det är så många som klarar det. Hon svimmade när hon passerat mållinjen efter en tävling. Det är inte helt ofrarligt när man håller på med en vattensport… Galet!

Och så Pekka Lindmark som man har vuxit upp med. Vilken kille, vilken målvakt, vilken skön människa med självdistans. ”Varför blev du målvakt?” ”- Den sämsta spelaren fick stå…” och hur bra gjorde han inte det?  Underbart!¨

Jag ser redan fram emot nästa avsnitt!