Hur svårt kan det va?

Jag har gått i flytt-tankar ganska länge. Jag skulle helst vilja bo i ett radhus/hus men det är alltid något fel på dem jag hittar. Den vanligaste anledningen är såklart att det blir för dyrt, jag vill inte leva på ”blupping” och heller inte avstå från sociala aktiviteter. Andra anledningar har varit att det är blir för långt från stan, vänner, familj, jobb och fritidsaktiviteter… och några hus jag har tittat på ligger helt inklämd bland grannar…

Men nu har jag hittat en lägenhet på bottenvåningen med 36 kvm uteplats. Det är både lite gräsmatta och plattor. Låter kanon. Jag har inte varit och tittat än men problemet är att den ligger ganska nära tunnelbanebron och det skulle kunna vara störande. Eller så vänjer man sig… Svårt att veta.

Jag läste Hyresgästföreningens tidning idag. De hade ett stort och gediget test på flyttkartonger! Måste inte det vara ett tecken på att det är min tur nu?? Jag ska gå på visning på sön eller mån så får vi ser vart det slutar. Var och spanade lite i smyg idag och det ser väldigt fint ut runt omkring och ingen insyn, jag försökte verkligen spejja… men att det inte gick får jag tolka som bra! Eller hur!

Idag bjöds vi på dramatik och massor av action på banan

Vi fick inte till någon kanonstart precis… vi kom säkert iväg 30 sek för sent och det kanske inte gör så mycket men… en bra start lever man på … Vi drog iväg upp mot Lambarö och kunde inte slå för där kom ”Jehander” – ett mastodontfartyg, fullastat med sand… Direkt drog RJ 85:an förbi, shit.

Men vi höll jämn takt med RJ 85:an och höll övriga båtar på avstånd under första varvet. På andra varvet började kampen. 

Vi kryssar upp mot andra märket, både Olsson och träbåten hade gått om men vi slog inte in på den bana de gjorde utan valde en väg som visade sig vara mycket smart. Vi kom in framför dem vid rundningen och då måste de hålla undan. Bra där. Så var vi om!

Vid tredje rudningsmärket fick vi till en riktigt bra rundning, vi luffade ett par båtar och kom in precis vid märket och på ovansidan av närmaste båt… jag tror det var Olsson-rackaren. Så kom vi om honom – yes! Vi drog upp över fjärden men då kom en stor rackare, Safiren och Expressen. Det var inte mycket att göra… Vi lämnade plats och försökte lägga oss för att få fri vind.

Vid nästa märke drog dramatiken igång. Först tappade hon i Safiren ett skot och drog iväg från märket, för att sedan snabbt vända tillbaka. Då blev det väldigt trångt kring rundningen och det började gapas från Expressen. (Det är så man gör!) Vi låg lite bakom och kunde bara beskåda… till en början…

En träbåt låg precis före oss och hade valt samma strategi som oss, att gå lite längre förbi märket. Men plötsligt kom en lucka och vi hade möjlighet att slå, vilket vi också gjorde. Men shit – där kom Olsson i full karriär. Rackarns – ”vi slår tillbaka” skrek jag till pappa och slog… det var inte riktigt med i planen så vi hade inte fått skotet om vinchen… Pappa kämpade och drog… Då slår träbåten… och gör samma miss som vi – återigen var Olsson på frammarch och träbåten fick slå tillbaka. Då kunde vi slå som tänkt och det gick bra men efter slaget släpper vårt skot och seglet drar iväg… pappa kämpade och drog, så var vi åter på banan…

Vi kryssar vidare mot nästa märke och kommer återigen in på fri bog (de andra måste alltså väja). Här var planen att vi skulle komma om tre båtar! Men dessvärre hann före utom träbåten (som vi bedömde) så vi fick väja trots att han skulle ha slagit. Här kunde vi ha satt upp en protestflagga men vi väljer att bita ihop och inte göra någon större sak av det… men en tillsägelse skulle det absolut bli :)

Sen var det inte mycket mer att göra, sista märket och så mot mål… av 8 båtar (tror jag) kom vi 7:a… Det var väl inte så bra men det blåste rätt hårt stundtals och då är de snabbare båtarna snabbare… tyvärr. Men det var en härlig seglats och väldigt roligt när det händer så mycket! Det var vädermässigt en riktigt härlig kväll och vi seglade hem i solnedgången.

Kan väl bara säga ”bättre lycka nästa gång”, sista för hösten…
Hur svårt kan det va?

Jag har inte vart så himla blond…

Faktiskt har jag nog inte slängt ur mig en enda korkad kommentar… som jag känner till…

Idag har jag träffat ytterligare nya kollegor som kom tillbaka från semestern. Det kändes kanon. Främst för att jag inte kände mig så himla blond idag. Jag inser att jag faktiskt kommer att kunna bidra med en hel del. Och att jag faktiskt kan en hel del redan.

Efter lunch var jag inbokad på möten. Först en genomgång av Google Analytics. Ett statistikverktyg som jag har jobbat en hel del med men är självlärd så allt han sa var nytt. Bara det att jag fattade vad han sa och att jag känner igen verktyget känns jättebra.

Sen hade vi möte med avdelningen där vi gick igenom vad som är på gång och det är också väldigt bra att höra. Jag hör i diskussionerna att jag kommer att få en hel del att göra och det ska bli superkul. Intranätet och externwebben ska göras om helt, och i de projektgrupperna kommer jag att ingå. Det kommer att bli kanon!

När jag kom hem idag hade jag så mycket energi och tänkte att det är bäst att ta vara på den när den äntligen har infunnit sig. Så, fram med dammsugaren och trasor. Jag for runt som ett yrväder och plockade, tvättade, städade och grejade ända tills det var dags att dra iväg på träning.

Säsongens första ordinarie träningspass i nya hallen – Liljeholmen. Åh, vilken skillnad från tidigare hallar. Tyst, lungt, stor plan och blått golv, som jag älskar! Kan det bli bättre? Ja, det skulle vara lite fler spelare då. Men en av våra främsta spelrekryterare högg en tjej i korridoren. Hon hade varit ute på en löprunda och Kattis tyckte att hon såg träningssugen ut och frågade om hon inte ville vara med. Jo, det ville hon! Helt otroligt men alla sätt att rektyrera är superbra. Hon var duktig men är rightare… vilket är superbra men alla vi som var där är leftare – så tyvärr fick hon köra med en felvänd klubba… Det verkade som att hon tyckte att det var kul så vi håller tummarna för att hon återkommer!

Det var en bra träning. Mycket passningar och mycket skott – det är ju så man vinner matcher så vi tänkte att vi satsar på det :) Efter några andra tuffa övningar blev det spel och det gick riktigt bra. Det känns väldigt roligt för säsongsstarten!

Min motivation för innebandy har verkligen varit i botten men nu känns det så himla bra igen. Jag längtar redan till nästa träningspass. Dessvärre gick min klubba sönder i helgen men… det betyder ju bara att jag får en anledning till att köpa en ny!! ;)

Nu håller jag bara tummarna för att det blir segling i morgon. Det verkar ju inte bli så

Halvpigga men glada kom vi till IP i Farsta i söndags morse. Det visade sig att vi var 4 utespelare och två målisar… Nån hade blivit sjuk och nån hade sagt till från början att den inte skulle komma och det är ju helt ok. Men fy vad trött man blir… på de som INTE hör av sig. Jag är ledsen att säga men det är så in i bengen respektlöst. Tänker man inte på de som har planerat, som har lagt ner massor med tid och på de gästtränare som bjudits in och på oss andra… som är där och tror att vi ska få en full dag med träning och inspiration för säsongen. Nä, usch på er… Hur svårt kan det va?

Men vi som vad där kommer nu att ligga steget före :) Vi körde ett Coopertest och alla gjorde fantastiska resultat med tanke på förutsättningarna. Det kan bara bli bättre och det kommer det att bli nästa gång!!

Sen körde vi fyspass med övningar, intervaller och snabbhetslöpningar innan vi åter klev in i hallen. På fyra utespelare som sedemera blev tre var det inte mycket att göra. Men vi gjorde vad vi kunde för att målisarna skulle få lite träning innan vår gästande målvaktstränare kom ner. Då fick de slita må jag säga… Vi andra behövde till slut inte vara med ”För ni orkar ju ändå inte springa” – Tack för den. Men tyvärr var det sant. Man orkar inte på tre personer…

Vi avslutade dagen med ett bad i Mälaren. Såå himla skönt men lite kallare än gårdagen. Jag tycker att vi gjorde det bästa av dagen och att den blev riktig bra trots allt. Bra jobbat tjejer!

I helgen är det träningsläger på programmet. I år är vi i Stockholm, närmare bestämt i Farstahallen. Vi brukar alltid åka till Eskilstuna men i år valde vi en budgetvariant för att så många som möjligt skulle kunna vara med. Vissa kan bara en dag och det är ju bättre än ingen dag… så jag tycker att det är ett bra beslut.

Dagens pass har bestått av teori men med praktisk genomgång och ett test – Harrys eller vad det nu hette. Kul test för att kolla smidighet, snabbhet och kondition. Alla körde och de flesta flera gånger för att förbättra sina tider. Vi blir verkligen taggade och sporrade av varandra att hela tiden försöka att bli lite bättre, lite smidigare och lite snabbare. Vi kommer att upprepa testet med jämna mellanrum bara för att följa upp vår utveckling.

Alla övningar och genomgångar på plan har varit superbra! Nu har vi massor att jobba på under säsongen och vi har en klar stategi som jag tror kommer att passa oss perfekt. Pass 1 och 2 var i hallen och pass 3 hemma hos lagledaren med lite mat och teoretisk genomgång och spelarsamtal, vilka blev i en öppen grupp. Det finns ingen anledning att inte alla får veta vad som sägs på samtalen, om det nu inte är av personlig karraktär såklart. Vi fick alla veta vilken/vilka positioner som kommer att bli aktuella för oss som var där. Jag blev center… inte så oväntat eftersom det är där jag har spelat de senaste säsongerna… men jag kan även komma att få spela back eller forward vilket känns kul.

Efter genomgången drog vi tillbaka till hallen, men inte för att spela  innebandy. Det blev en beachvollybollmatch. Rackarns vad kul det var. Vi fick faktiskt igång lite spel också! Gliringar och dräpande kommentarer haglade som det bara kan göra bland oss så det blev en hel del skratt också. Matchen blev otroligt jämn och 5:e set slutade 15-13, till oss!! Nu var ju vi fyra och de andra tre, vilket de hävdade var ett handikapp… hallå :)

Efter matchen hoppade vi i sjön! Det var säkert 20-21 grader, sååå himla skönt. Ett härligt avslut på en härlig dag!

I morgon startar vi kl 10 med ett Coopertest och sen blir det fokus på målvakterna!

Alla bilder ligger på Facebook!

Jag tror att man går igenom olika faser när man kommer till ett nytt jobb… det är inte så lätt som man tror. Nu har jag haft en sån där dag där jag undrar om jag tog rätt beslut… Även om det känns lite tungt att inte kunna, att vara tvungen att tjata och fråga, vilket jag hatar… så tror jag är det är rätt. Jag har så himla mycket att lära… Och det är ju i och för sig spännande men ibland känner jag mig så himla dum… I fredags ringde min mobil för första gången… hallå hur i hel… svarar man? Plötsligt hade jag skickat upptagetsignal… Jag fick ju i alla fall kollegorna att skatta – alltid något…

Jag fick en dator som funkar, och det är jag glad över men… nästan inget av mina inloggningar funkar som de ska… Phu, är det jag som är blond och puckad eller är det något tekniska problem? Jag skulle ha färgat håret mörkt sist…

Nu har jag i alla fall kontaktat helpdesken för första gången, tur att de inte har videosamtal :)

I fredags skulle jag publicera en artikel för första gången. Det låter ju simpelt men icke…. 2000 klickningar, gå in i ett system och sen in i ett annat, submitta och deploya… hallå vilket språk snackar de nu? Jag som trodde att läkarspråket var ett eget… det är dataspråket också… Här är jag i alla fall på grundnivå så det borde bli lättare än läkarspårket…

En kille hade visat mig det här med artiklarna. Det tog 30 min och då är han den som är allra snabbast i gruppen… Efter lunch satt jag där med min egen artikel… hallå… det tog över två timmar… och jag var grinfärdig… Det där systemet är inte användarvänligt eller lätt att förstå… Jag är väldigt glad över att jag kommer att ta ansvar för vårt intranät och vår externa webbsida som ligger i Epi, ett fantastiskt program som jag hanterar…

Nya tag nästa vecka! Hur svårt kan det va? Jag är faktiskt inte dummare eller blondare än att jag kan lära mig… intalar jag mig i alla fall…

Då var man tillbaka i vardagen igen… rackartuss vad fort det går…

Jag sitter som vanligt med träningsvärk. Stel i hela ryggen och i låren ligger två tegelstenar stabilt… Men som ni vet så gillar jag det, även om det är rätt jobbigt att gå och snart ska vi ut på lunch.

Här på nya jobbet kommer det att bli en del prommenader. Jag har räknat ut att jag kommer att prommenera 5 mil per månad mer än var jag gjorde på sanofi. Jag går till och från parkeringen. Jag åker alltså inte hiss längre, eftersom perkeringen ligger 5-600 m bort, i en vågrät riktning. Sen går jag till och från Kista Centrum varje dag för lunch. Det är säkert 7-800 m. Fattar ni hur snygg och smal jag kommer att vara till jul? :) Jag tror att jag kommer att äta ute en hel del faktiskt – det är rätt skönt att komma ut en sväng på dan, och nu är det sol! Sååå skönt. Jag som tog med parrat idag… eftersom det skulle regna :)

Efter att ha sovit superdåligt och vaknat en gång i timmen tog jag mig i väg till nya jobbet på JG Communication på morgonkvisten. Det tog inte mer än 20 min dit vilket jag tror är väldigt bra…
Vi får se hur det går när skolorna startar…

Jag mötte upp chefen i repan och vi tog en tur runt på kontoret. Vi gick igenom sekretessgrejer och jag fick en telefon. Såklart blev det en Ericsson android… vad ska jag nu ha min nya till?? Men men han sa att abonnemanget inte är så bra, så jag kör vidare på min privat tills det är bytt. Jag har lite större skärm så jag tycker nog att min är lite bättre än så länge :)

Jag installerades vid ett skrivbord och fick igång datorn. Alla program funkar fint och det är bara de senaste versionerna av allt! Det är jag inte van vid :) Jag har fått ett introschema som kommer att pågå denna vecka men jag ser fram emot att få ta tag i lite ”riktigt jobb” så snart det går. Jag känner mig lite onödig som det är just nu men finns i alla fall lite grejer som jag kan pula med.

På plats var 4 kollegor i min grupp, chefen och ett gäng andra så det var trevligt. Alla verkar trevliga och jag har redan skrattat :) Det betyder att vi var ett litet gäng som sammanstrålade för lunch. Prommenaden gick till Kista Food Court och det känns helt ok. Rätt skönt att komma ut en sväng på dan. Det finns ganska mycket att välja på och jag kommer säkert att hitta några favoriter. Hur svårt kan det va? Och dessutom finns det lite tid för shopping :)

Under dagen hörde jag mina kollegor snacka och hjälpa varandra med olika uppgifter och… jag har nog lite att lära. Inte ett helt nytt språk men massa termer, den här gången av teknisk karraktär som jag inte alls vet hur de funkar, men jag kan väl lära mig…

Sammanfattningsvis var första dagen jättebra. Nu vet jag var jag kan parkera, var skivarna finns och hur kaffeautomaten funkar… fast jag hann bara med en kopp (utan mjölk) för sen pajjade den och ”hjälp var på väg” :) så kan det va…

Helt slut efter dagen, nog mest beroende på att jag sov så dåligt stressade jag hem för att hinna ner till tisdagsseglingen. Men ni har ju sett vilket väder det blev… så vi ställde in. Det känns ganska bra att få ta en kväll i soffan idag faktiskt. Jag har dessutom lite träningsvärk i benen efter gårdagen så nu blir det vågrät ställning bland kuddarna!

Då har jag gjort min sista dag på sanofi. Det känns verkligen jättekonstigt. 9 år – det är en lång tid. Jag tänker på alla människor som har passerat genom tiderna och hur mycket jag saknar väldigt många. Nu kommer ännu fler att läggas till den listan men jag ska verkligen göra vad jag kan för att prioritera alla förslag på after work. Jag vill så gärna hålla kontakt med såå många. Hur svårt ska det va? Man ska leva i nuet, det har jag blivit påminnd om den här sommaren och jag ger mig själv ett halvårslöfte att göra det!

I morgon blir en väldigt spännande dag… ny på jobbet… Det känns väldigt pirrigt. Att gå från att veta nästan allt till att inte veta någonting… det känns. Men jag hoppas att någon visar hur kaffemaskinen funkar, var skrivarna finns och andra viktiga saker jag behöver kunna :) Det kommer att bli en helt ny värld… igen… Men jag hoppas att jag kommer att förstå språket lite snabbare den här gången och att jag kommer att kunna berätta för familjen vad det är jag gör. Jag vill ju inte att mamma ska säga till sina väninnor att ”hon jobbar med data…”

Men det blir nog bra! Det är i alla fall skönt att ha kommit tillbaka till jobb och rutiner igen. I dag var för min del första innebandyträningen och det kändes väldigt roligt. Det var visserligen väldigt jobbigt men, det är ju så träning ska vara. Jag vill verkligen känna att jag har gjort något och jag behöver inte hoppas på en rejäl träningsvärk i morgon, den kommer definitivt att infinna sig…